Brunflo (uttal /brunnflo/) är en tätort i Östersunds kommun och kyrkbyn i Brunflo socken. Orten ligger cirka 16 km sydost om Östersund, i inre delen av Brunfloviken av Storsjön och är Jämtlands näst största tätort.
År 1324 skrevs ortnamnet Brunnflo, vilket antas vara en sammansatt pluralform av ordet brunn i betydelsen "källa", med efterledet flo efter "sank myr". Historiskt har med detta avseetts flera källsprång. Bland dessa har funnits en Sankt-Olof-källa norr om kyrkan.
Brunflo består av byarna Södergård, Backen, Viken och Änge. Tidigare var orten ett stationssamhälle med tidstypisk bebyggelse. Brunflo ligger naturskönt med fin utsikt över Storsjöbygden med åkrar, skog och sjö. Till Brunflo kan man resa med lokaltåg (Mittnabotåget) eller buss från Östersund. Det går även fjärrbussar från Sundsvall, Mora och Stockholm. E45 och E14 passerar genom orten.
Brunflo kyrka och kastal ligger strax utanför centrum. Kastalen kan räknas till norra Sveriges märkligare byggnadsverk från medeltiden, 1100-talet. Under 1600-talets många krig kom kastalen även att nyttjas som försvarsverk, 1644, då strider rasade kring kyrkan och lagmansgården, som låg 500 m norr om kyrkan. Jämtlands lagmansgård Hagnastadha är från folkvandringstiden och kom under medeltiden att bli säte för alla lagmän i Jämtland fram till 1645, då Jämtland blev ett svenskt landskap.
Den lokala industrin har under en längre tid dominerats av brytningen av den lokala ordovisiska kalkstenen. Gusta stenmuseum skildrar Brunflos tradition att bryta kalksten.
